BUJINKAN
SJÄLVFÖRSVAR • TRADITIONELL VAPENTRÄNING • TRÄNING FÖR KROPP OCH SJÄL
I Bujinkan utövas nio traditionella japanska stridskonstskolor (s.k. Ryû-ha) som dateras många generationer och århundraden tillbaka - för en av skolorna ända till 1160-talet.
I skolorna ingår obeväpnad och beväpnad kamp samt element av traditionell ninjutsu.
Organisationen grundades för att bevara och vidareförmedla denna kunskap av Hatsumi Masaaki.
SKOLOR
Bujinkan består av :
Shindenfudô-ryû Dakentaijutsu
(神伝不動流打拳体術)
Kukishin-ryû Happô Bikenjutsu
(九鬼神流八法秘剣術)
Takagiyôshin-ryû Jûtaijutsu
(高木揚心流柔体術)
Gyokko-ryû Kosshijutsu
(玉虎流骨指術)
Kotô-ryû Koppôjutsu
(虎倒流骨法術)
Gikan-ryû Koppôjutsu
(義鑑流骨法術)
Togakure-ryû Ninpô Taijutsu
(戸隠流忍法体術)
Gyokushin-ryū Ninpô
(玉心流忍法)
Kumogakure-ryū Ninpô
(雲隠流忍法)
隠流忍法)
Träningen består till huvuddel av traditionell japansk obeväpnad kamp (jūjutsu), inom Bujinkan benämnd taijutsu.
Andra förekommande benämningar är,
- koppojutsu,
- kosshijutsu,
- dakentaijutsu,
- jutaijutsu.
Taijutsu skiljer sig dock från västerländsk, modern jujutsu på många sätt.
Träningen sker oftast i parform, s.k. kata, och inbegriper olika typer av försvar och attacker med sparkar, slag, kast, ledlås, fasthållningar, strypningar.
Tävlingar förekommer inte.
Vid sidan av den obeväpnade kampen tränas även tekniker med en rad traditionella japanska vapen.
Några av de vanligaste förekommande är,
- Kenjutsu
Svärdsträning med långsvärd (tachi), kortsvärd (kodachi), kniv (tantō).
För träning används ofta träsvärd (bokken) eller bambusvärd (shinai).
Svärdsdrag (iaijutsu) tränas oftast med blankstålsvapen.
- Bōjutsu
Stavträning med lång stav (bō 1,8m ekstav)
Mellanlång stav (jō 1,2m ekstav)
Kort stav (hanbo 0,9m ekstav)
- Sōjutsu
Japanskt spjut (Yari)
- Shurikenjutsu
Kastvapen; kastspikar (bo shuriken), kaststjärnor (hira shuriken)
- Juttejutsu
Japansk batong.
Systemet innehåller dessutom tekniker med rep (nawa), solfjäder (tessen), japansk hillebard (naginata), stridslie (kusarigama).
Basen är dock den vapenlösa träningen.
GRADER
Utövarna bär svart dräkt (keikogi).
Man bär ofta också traditionella strumpor med delad tå (tabi).
Inom Bujinkan används ett system med kyū-/dan-grader.
Som nybörjare startar man med Mukyū (vitt bälte, ingen grad) och därifrån följer Kukyū (9:e Kyū) vidare i fallande ordning till Ikkyū (1 Kyū).
För Kyū-graderade används grönt bälte (rött för kvinnor).
Efter Kyū följer 10 Dan-grader; från Shodan (1 Dan) till Jūdan (10 dan). Utövare med Dan-grader bär svart bälte.
Testet för Godan (5 dan) skiljer sig markant från tester för andra grader.
Testet utförs av Bujinkans överhuvud (eller på senare tid av någon Shihan utsedd av överhuvudet) och går till så att utövaren sitter på golvet i traditionell japansk sittställning, blundandes, medan testförrättaren står bakom och gör ett vertikalt hugg med ett bambusvärd.
Om utövaren kan undvika hugget klarar han testet.
Testet kallas även "Sakki"-testet (mördarintentions-testet).
Det finns 5 nivåer av Jūdan döpta efter de fem elementen (jord, vatten, eld, vind och tomhet).
I vardagstal benämns dessa Jūichidan-Jūgodan (11-15 dan).
